Kognitiv Beteende Terapi
Vid sidan om Gestaltterapi erbjuder jag också KBT-terapi för den som önskar eller om vi tillsammans kommer fram till att det är det som kan vara mest hjälpsamt. Vi kan också använda KBT i vissa delar av terapin men ha Gestaltterapin som grund. I Sverige idag är KBT den terapiform som fått störst genomslagskraft. Det är den terapiform som Socialstyrelsen rekommenderar i första hand vid lindrig depression och ångestproblematik om man söker hjälp vid en vårdcentral. Orsaken till det är att det finns mest vetenskapligt stöd för att den terapiformen ger resultat. Samtidigt visar ny forskning på att det viktigaste i en terapi är relationen mellan terapeut och klient. Klienten behöver känna sig trygg med sin terapeut och tro på det man gör i terapin. Valet av metod har mindre betydelse. KBT, kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och handlingsmönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande. KBT innefattar både kognitiv terapi och beteendeterapi. KBT utvecklades först som en metod för behandling av ångestsjukdomar och depression. Nu används den vid många andra besvär. T ex missbruk, ätstörningar, kronisk smärta, sömnproblem, tinnitus mm. Skillnaderna i terapiformerna är förenklat uttryckt att; • I Gestaltterapin utgår vi från känslan, stannar i den, utforskar den, så vi kan rymma den istället för att fly den. Vi tränar på att uppmärksamma våra känslor för att förstå vad de handlar om och lära oss hur vi kan reglera känslorna för att kunna tillgodose våra behov och skapa meningsfulla relationer. • I KBT börjar man med att undersöka tankarna för att komma vidare till känslor och beteende för att kunna ifrågasätta sina mönster och beteenden. Målet är detsamma men vägen lite annorlunda. Båda terapimetoderna kan användas vid flertalet psykiska besvär men om man skulle peka på några speciellt applicerbara för KBT så vore det hjälpsamt vid t ex ångestproblematik, sömnproblem, ätstörningar eller fobier. |
|||